Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning

Home
Introduktion
Lilla kungen : 7-55
Den smorde : 56-103
Rustningar : 104-129
Seland : 130-143
Narva : 144-193
Duna : 194-208
Warschau : 209-236
Kliszow : 237-248
Krakow : 249-257
Thorn : 258-287
Volafaltet : 288-305
Lemberg : 306-317
Massakreringar 1704 : 318-325
Ravitz : 326-336
Grodno : 337-349
Massakreringar 1706 : 350-357
Sachsen : 358-372
Kejsaren av Storskandinavien : 373-393
Uppbrottet 1707 : 394-408
Massakreringar_svalt : 409-425
Holowczyn : 426-438
Severien : 439-460
Veprik : 461-484
Massakreringar 1709 : 485-497
Pultava : 498-540
Saracenska heden : 541-564
Bender : 565-599
Prut : 600-617
Kalabaliken : 618-673
Demotika : 674-700
Stralsund : 701-729
Norska falttaget : 730-757
Lund : 758-782
Fredriksten : 783-807
Avslutande betraktelser

Kapitel 9 : Krakow

"- Mitt m�l med den h�r boken �r att den blir l�st, att den f�r m�nniskor att samlas i Kungstr�dg�rden. N�gon l�gger ett rep runt halsen p� statyn av Karl XII. Folk hj�lps �t att dra ner den p� backen och ge sig p� bel�tet med hammare och sl�ggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrk�pings Tidningar 6/11 2002)

"- Litteraturen kring Karl XII �r rik men s� f�rljugen att jag tappade hakan n�r jag b�rjade l�sa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"T�nker du l�ta Karl XII �ngra sina g�rningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Ernst Brunner har gr�vt fram sanningen om hj�ltekungen. I 300 �r har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. F�rst nu v�gar Ernst Brunner skaka liv i v�r grymmaste kung. - Karl XII sj�lv hade �lskat min bok, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Fr�gan �r snarare om svenskarna �r redo f�r sanningen om hj�ltekungen efter 300 �r. � Vi kr�ver att andra ska g�ra upp med sin historia men �r inte mogna sj�lva. Kanske vill vi �nd� n� en historisk nollpunkt. M�nga l�sare kommer f�rst ruska p� huvudet och sedan bli f�rtvivlade och inse att Brunner inte �r ute i ogjort v�der. Dessa fakta g�r inte att motbevisa, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"F�r att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker �n f�rfattare." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning � ingen ska kunna sl� mig p� fingrarna n�r det g�ller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Popul�r historia 2005:7)

"I sin bok ber�ttar han �ntligen sanningen om Karl XII - en kung med l�g empati och opassande s�tt, dumdristig och rutinbunden och som
troligen led av Aspergers syndrom. - Nu m�ste svensk historieskrivning revideras." (Ernst Brunner i Dagens Nyheter 5/9 2005)

"Den senaste boken �Carolus Rex� �r den tjugoandra. Det �r en mastig sak p� 808 sidor, som tog honom nio m�nader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre �r.
� Det finns n�gra hyllmeter om Karl den tolfte om vi s�ger s�. Jag har gr�vt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"I boken har Ernst Brunner g�tt tillbaka till ursprungsk�llor fr�n m�nniskor i Karl den tolftes n�rhet.
� Det vi ska komma ih�g �r att mycket av det som �r skrivet om Karl den tolfte bygger p� myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte sj�lv. Jag har g�tt djupare och l�st hemliga, personliga skrifter. Mina spr�kkunskaper har ocks� gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det �r viktigt att p�peka att mina k�llor �r personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utg�tt fr�n vad k�llorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg p� k�llorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det h�r �r ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det �r allts� inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & d�d p� Bok & bibliotek 29/9 2005)

"Naturligtvis har jag l�st historikerna, men jag valde att ocks� g� till deras k�llor. �gonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation p� mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Han s�ger sig 'inte ha v�ntat sig ett s� f�nigt' inl�gg i efterdebatten som det fr�n historikern Peter Englund. - Han k�nner det v�l som att han numera inte sitter lika s�kert p� tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Och e' de s� att man uppr�rs �ver den bild som boken presenterar d� skall man inte bli sur p� Brunner, f�r d� m�ste man bli sur p� k�llorna. Jag har varit k�llorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s Debatt 29/11 2005)

"Man har skrivit t�mligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av h�gerextrema grupper. Man har velat f� det att framst� som att den h�r boken �r s� kontroversiell. Men de allra flesta har varit j�ttelyckliga n�r de har h�rt att jag har gjort det h�r. T. ex. Arm�museum som sj�lva har hyst samma tankar och arrangerat utst�llningar d�r Karl XII uppvisats ungef�r som i min bok. Jag har ocks� f�tt positiva samtal och brev fr�n historiker och historiskt intresserade m�nniskor." (Ernst Brunner i M�nadens boknytt 2005:12)

"Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillr�ttalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006)

"Myter �r sv�rast att ta d�d p�. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att f�r�ndras genom min bok. Detta uppr�r dem, �ven om de ser att min bok h�ller f�r en vetenskaplig pr�vning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det �r sv�rt f�r somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).

"- Det finns m�ngder av dokument som ger en annan bild av Karl XII �n den som vi svenskar �r vana vid. Man undrar varf�r andra historiker har utel�mnat dem, s�ger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).

"Jag har anv�nt samma k�llor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan l�sa medeltidstyska. �ven polska och ryska g�r bra, sa Ernst Brunner �ver en kopp kaffe." (B�rgslagsbladet 19/6 2006)

V�rt att l�gga m�rke till

I detta kapitel m�rks den egendomliga uppgiften om Maidels avdelning, se sidan 254. M�rklig �r ocks� den totala kronologiska f�rvirring som r�der i avseende p� Stenbocks f�rmenta f�retag mot staden Zamoisc p� sidan 251. Enligt de uppgifter som ges tycks det hela utspelas i augusti 1702, allts� d� arm�n befann sig i n�rheten av Krakow, Fram Krakow till Zamoisc �r det dock f�gelv�gen n�rmare 25 mil och Stenbocks expedition till trakten av Zamoisc gick av stapeln f�rst i januari 1703. En st�rre fad�s finns p� sidan 253, d�r Brunner l�tit lura sig av en svensk kansliprodukt.

En b�de lustig och betecknande uppgift finns p� sidan 254, d�r den nyanl�nde Gyllenstierna f�r instruktioner. Avsnittet �r h�mtat ur Karl XII:s levnad d�r Frans G. Bengtsson p� ett st�lle har sammanst�llt uppgifter fr�n varierande tidpunkter. Brunner har inte funderat �ver detta utan l�nar raskt in hela rasket och f�rl�gger det till augusti 1702.

En uppgift som av allt att d�ma �r en fullt avsiktlig f�rvanskning inleder kapitlet, Brunner antyder att Krakows fall f�ljdes av ett flera dagar l�ngt plundrande under vilket de svenska trupperna tydligen ska ha gjort sig skyldiga till massv�ldt�kter. N�gra sp�r av n�got dylikt har jag inte kunnat finna och som Krakow direkt st�lldes under kontribution ter sig detta som oerh�rt osannolikt. Ohejdad plundring skulle givetvis f�rsv�ra m�jligheten att f� ut kontributionen och v�ldt�kt var belagt med d�dsstraff enligt krigsartiklarna. Ocks� de citerade breven till Stenbock �r kraftigt f�rvanskade genom att sm�rre fragment plockats ur l�ngre skrivelser och framf�r allt genom att Brunner totalt �ndrat tonen i korrespondensen genom att f� det att framst� som om Stenbock skulle "tuktas", se sidan 251. I sj�lva verket �r Karl XII:s brev till Stenbock under den h�r perioden de mest familj�ra han har skrivit till n�gon icke-familjemedlem. Uttryck "M�ns Lurifax", "Mons pani-Lurifacos", "H:r Lurifax" hittar man minsann inte n�got motstycke till i brev till n�gon av de andra generalerna.

Genomg�ngen

Sidan 249: Kungen ryter p� franska och tyska.

Det h�r �r ocks� intressant och exempel p� n�got som f�rekommer h�r och var i boken - Brunner st�lls inf�r tv� olika k�lluppgifter och v�ljer d� b�da. Frans G. Bengtsson n�mner att Adlerfelt anger den franska varianten (i s� fall i Histoire militaire eller Wahrhaffter Entwurf, i svenska upplagan av hans ber�ttelse s�gs inte n�got om detta) och Wisocki-Hochmuth den tyska. En del talar nog f�r att den senares variant �r den riktiga, Karl XII var ju omvittnat motvillig mot att tala franska och det tyska uttrycket �r ocks� mindre f�rfinat - om man s� s�ger.

Sidan 250: Trupperna plundrar Krakow i n�gra dagar, hela familjer vandrar ned till stranden f�r att dr�nka sig.

L�r vara helt p�hittat, f�r att styrka tesen. Plundring var inget effektivt s�tt att pressa ut pengar p�. Josias Cederhielm ber�ttar i sin dagbok att staden sattes under kontribution, se Karolinska krigares dagb�cker X, s. 452 f. Antydandet av att det skulle ha f�rekommit n�gon slags v�ldt�ktsorgie torde ocks� helt sakna motsvarighet i n�gon k�lla.

Sidan 250: Stenbock pratar franska vid taffeln.

Citatet �r i sj�lva verket ur ett brev till hustrun av den 2/8 1702, se Magnus Stenbock och Eva Oxenstierna, del 1, s. 210.

Sidan 251: Stenbock �r fr�ck nog att skriva till kungens syster.

Stenbock ber i ett brev av den 1/10 1702 hustrun att f�rs�ka p�verka hertiginnan till att skriva till Karl XII, n�got hon ocks� gjorde. Detta var allts� senare p� h�sten.

Sidan 251: Stenbock ska tvingas att doppa h�nderna i blod. Citerat brev.

Det �r inte alldeles l�tt att se vilket av kungens brev detta handlar om, men sannolikt �r det det som har nr 202 i Konung Karl XII:s egenh�ndiga bref. Detta brev omn�mner att staden "Samos", d.v.s. Zamoisc, inte har velat kapitulera. F�rsta f�rs�ket att uppfordra staden �gde rum den 31 januari 1703 och Stenbock meddelade detta i ett brev av den 3/2. Kungens svarsbrev torde vara daterat den 8/2, d� det d�ri n�mns att prinsen av Gotha f�rv�ntas till l�gret, se vidare Karolinska krigares dagb�cker XII, s. 78, 155 m.fl. st�llen.

Ett kraftigt hopp i kronologin allts�.

Sidan 251: Stenbock r�kar br�nna upp n�gra b�nder.

Det brevet �r l�ttare att identifiera, det �terfinns p� s. 141 f. i Karolinska krigares dagb�cker XII och �r daterat 11/12 1702. Det hela r�r allts� inte alls Zamoisc, utan byar i trakten av Rzeszow, knappt 10 mil s�der om Sandomierz.

Ett tillbakahopp i kronologin, med andra ord.

Sidan 251: Kungen tuktar Stenbock med sitt svar.

Detta brev har nr 195 i Konung Karl XII:s egenh�ndiga bref och �r daterat 26/11 1702.

H�r har d� det intressanta intr�ffat att korrespondensen mellan Karl XII, som best�r av m�nga och ibland l�nga brev, har reducerats till tre fragment. �nnu intressantare �r att breven kommer i rakt omv�nd ordning j�mf�rt med verkligheten.

Sidan 251: Valakerna var ett l�tt rytteri av mordiska slaver.

Att de �verf�ll furagerarna �r h�mtat fr�n Adlerfelt, slaverna har nog Brunner st�tt f�r sj�lv. Att dessa valaker skulle vara "latintalande" l�ter en smula egendomligt. I Veniamin Ciobanus Charles XII et les Roumains g�rs f�rvisso g�llande att valakerna kom fr�n Rum�nien, men inte ens det skulle g�ra dem latintalande.

Sidan 251: En transport av 300 sjuka nedg�rs till sista man.

Detta �r en incident fr�n 16 mars 1703, se Kaggs dagbok. Den �gde rum i n�rheten av Lublin, allts� mycket l�ngt fr�n Krakow.

Sidan 252: Dessa dagar, i b�rjan av augusti 1702.

Hmm, h�r har det precis varit mars 1703, november och december 1702 och februari 1703...

Sidan 252: Den fr�cke Lipski, som kungen h�rt skrodera i Grodno, huggs ned vid ett internt polskt gr�l under riksdagen i Sendomir.

Fast nu var det ju inte i Grodno som Lipski hade "skroderat" utan i Dlugovice, se sid. 231. Formuleringarna andas Fryxell.

Brunner (2005), s. 252	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 207
"Dessa dagar, som var tidig augusti 1702, sammankallades i hast riksdagen i Sendomir men det blev ingen riksdag, bara tr�tor och vilda slagsm�l.	"De blefvo af August �nyo sammankallade till en riksdag i Sendomir. Man s�g der de vanliga f�reteelserna, tvister, vilda tr�tor och slagsm�l;
Polackernas fr�cke ordf�rande Lipski, som jag h�rt skrodera i mitt t�lt i Grodno, angreps med s� sv�ra sabelhugg att han avled och detta f�r att han ans�gs vara k�pt av August, allts� en f�rr�dare av republiken.	�nda derh�n, att en bland de f�rn�msta herrarne, ofvann�mnde Lipski, blef midt i f�rsamlingen af sitt motparti v�ldsamt angripen med s� m�nga och sv�ra sabelhugg, att han kort derefter afled; detta derf�re, att han ans�gs vara en v�n af konung August och, mente man, allts� en f�rr�dare mot republiken.
	Senare h�fdatecknare p�st� dock, att han menat �rligt med sitt fosterland.
I Sendomir uppmanade August omigen sitt folk att f�rdriva svenska konungen, att skydda sitt land och sin frihet."	P� denna riksdag uppmanade August sitt folk omigen att med vapen i hand f�rdrifva svenskarna och skydda sitt land och sin frihet..."

Sidan 252: Zinzendorf har v�ntat p� en stol i en m�nad.

Zinzendorf ankom till arm�n 6/7 1702. N�gon audiens beviljades inte, detta var dagarna f�re Klisz�w. Ist�llet uppmanades han att h�lla sig utanf�r arm�ns omr�de till dess att en s�dan kunde beviljas. Detta skedde den 14 augusti i Krakow.

Till detta ska d� l�ggas att i januari 1702 hade kejsaren och August i Warszawa slutit en allians, vilken bland annat innebar att kejsaren skulle bist� August med 8 000 man om denne blev anfallen. Vidare ingick en paragraf om att kejsaren och sj�makterna skulle arbeta p� en fred som innefattade s�v�l August som Peter. Inneh�llet i avtalet var synbarligen bekant f�r Karl XII i b�rjan av juni och han blev naturligtvis mindre n�jd med kejsarens st�llningstagande, �ven om det f�rs�krades att den milit�ra hj�lpen inte kom ifr�ga under kriget med Sverige. F�r mera om detta se Rosen del 2:1, s. 22 ff.

Sidan 252: Zinzendorf �verl�mnar Augusts f�rslag. Innefattar l�ngtg�ende eftergifter. Kungen blir vred �ver tramset.

Nja, s� s�g inte Augusts f�rslag ut. I sj�lva verket inneh�ll hans brev ett erbjudande om att �terf�ra de sachsiska trupperna till hemlandet och att uppfylla alla rimliga villkor som inte kunde skada republiken samt ett �nskem�l om ett personligt sammantr�ffande. Det kan i sammanhanget ha sitt intresse att notera att Rehnsk�ld synes ha delat Karl XII:s uppfattning om Augusts op�litlighet, se Jonasson s. 85.

N�r det g�ller det konkreta f�rslag som h�r relateras, d.v.s. att August skulle avst� Sachsen �t sin son, �verl�mna Kurland �t Sverige, betala 6 miljoner i krigsskadest�nd, f�rklara krig mot Ryssland och �terins�tta br�derna Sapieha i deras �mbeten etc. s� har Brunner l�tit lura sig av en mycket gammal anka. Uppgiften kommer egentligen fr�n Nordberg, som h�vdar att kardinalen erbjudit dylika villkor under f�rhandlingarna i Warszawa.

Adelsk�ld antar att detta var ett erbjudande som August stod bakom och som nu efter Krakows fall upprepades. I sj�lva verket �r det s� att det h�r f�rslaget �r en blandning av kardinalprimasens egna synpunkter och det svenska f�ltkansliets funderingar. F. F. Carlson uppfattade p� sin tid Nordbergs uppgifter som riktiga, till och med Harald Hj�rne tycks ha funnit dem plausibla, se Jonasson s. 92-93.

Som Brunner av allt att d�ma anv�nt ett par av Jonassons arbeten s� �r det inte alls om�jligt att han faktiskt sett dennes analys, men valt att beh�lla den gamla myten eftersom den passade hans tes betydligt b�ttre.

Brunner (2005), s. 252	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 209
"P� en stol med baldakin utanf�r mitt t�lt hade jag i en m�nads tid l�tit �sterrikes s�ndebud Zinzendorf v�nta p� f�retr�de. N�r det nu beviljades honom kunde han inget mer s�ga �n att August uppdragit �t honom att underhandla om f�rlikning. Det var gamla nyheter. August hade hunnit �ndra sig.	""Men Karl blef missn�jd och befallde Zinzendorff lemna h�ren och i Krakau afbida den stund, d� konungen finge tid att gifva honom f�retr�de. Detta skedde f�rst efter fyra, n�gra s�ga sex, veckors dr�jsm�l. N�r det �ndtligen beviljades, framst�llde Zinzendorff huru August uppdragit honom att p� f�r Sverge billiga villkor underhandla om f�rlikning
Vad fanns d� mer att anf�ra i fr�gan? Medan jag stum av vrede s�nderh�gg Zinzendorfs baldakin och sedan hans stol s�kte Piper i �dmjuk ton l�sa h�gt ur mig ur f�rlikningsbrevet: August lovade att genast �t sin �ldste son avtr�da kurfurstend�met Sachsen, ge Sverige hela Kurland, betala 6 miljoner i krigskostnad, f�rklara krig mot Ryssland, �terins�tta Sapieherna i dessas gods och �mbeten, med mera trams. Jag h�jde huggv�rjan mot Piper, svarade med en knappt h�rbar v�sning att jag inte ville veta av n�gon fred. Inte s� l�nge August satt kvar p� polska tronen. Piper gick ner p� kn�. L�pparna darrade d� han efter l�ng tystnad mumlade fram att det vore kristet att f�rl�ta en botf�rdig syndare.	Karls svar talade v�l ocks� om fredsk�rlek m.m.; men ville likv�l icke veta af n�gon fred, s� l�nge August sutte p� polska tronen. Inneh�llet af Augusts ofvann�mnde villkor k�nna vi icke s�kert; men ungef�r vid denna tid har Radziejowski, ovisst om � egna eller Augusts v�gnar, framst�llt f�ljande f�rslag. August skulle: 1:o genast �t sin son aftr�da kurfurstend�met Sachsen; 2:o �t Sverge skaffa besittning af Kurland och betala sex millioner i krigskostnad; 3:o sjelf jemnte polska republiken n�sta v�r f�rklara krig mot Ryssland; 4:o �nyo besv�rja polska folkets fri- och r�ttigheter, och 5:o �terins�tta Sapieherna i dessas gods och �mbeten; och 6:o bortskicka alla sachsiska r�dgifvare och troppar o.s.v.
Jag gick runt honom i varv p� varv och p�minde honom om vad August yttrat i Sendomir. Svaret kunde bara bli ett: Jag f�rband mig som f�rut att med yttersta makt, med blod och liv bek�mpa August samt var och en som tog hans parti."	Ocks� denna framst�llning l�rer hafva varit gjord i �dmjuka ordalag. Karl svarade med att upprepa de vanliga sk�len om Augusts op�litlighet m.m. Man ber�ttar ock, att ju �dmjukare August blef, desto mer v�xte Karl den tolftes ovilja och f�rakt. August skall en g�ng hafva till och med erbjudit sig att utlemna sin trogne anh�ngare Oginsky, hvilken var den, som i Lithauen f�rst �ppnade striden mot svenskarna; men att Karl skall hafva blifvit i h�gsta grad uppretad �fver nedrigheten af ett s�dant anbud."

H�r ser man hur Fryxells redog�relse ligger under alltsammans, se till exempel "�terins�tta Sapieherna i dessas gods och �mbeten", en formulering som finns hos b�de Brunner och Fryxell. Minst lika betecknande �r skillnaderna, alla pekande i samma riktning. Hos Fryxell bem�ter Karl XII anbudet v�nligt, men klart avb�jande. Hos Brunner f�r han d�remot ett vredesutbrott och hugger s�nder en stol och en baldakin. Medan Fryxell l�ter s�ndebudet v�nta i Krakow l�ter Brunner honom sitta utanf�r kungens t�lt i en m�nad. Jag kan inte undvika att beteckna Brunners bearbetning som rent barnslig, den �r ju s� otroligt genomskinlig. Fryxell duger bra s� l�nge det handlar om att redovisa vissa sakuppgifter, till och med hans formuleringar duger - men s� snart Fryxell l�ter Karl XII framst� som sansad (om �n envis) �r Brunner framme med suddgummit.

Sidan 252-253: Hermelin och hans skickliga penna.

Brunner (2005), s. 252	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 209
"Medan dessa dagar regnen tilltog i Krakow gav jag Olof Hermelin i uppdrag att f�rfatta smygskrifter att hastigt kringspridas bland polackerna. I dessa p�pekades att konung August brutit sina f�rs�kringar. D�rf�r kunde ocks� polackerna bryta sin trohetsed. Konungen av Sverige ville ej ta deras land, blott trygga sina besittningar. Hermelins snille och skickliga penna skulle g�ra dessa smygskrifter mycket l�sta.	"Nu hade konung August brutit sina f�rs�kringar, derf�re kunde ocks� polackerne bryta sin trohetsed. Konungen i Sverge ville icke g�ra n�got intr�ng i deras valfrihet; ej heller sjelf taga n�gon ting fr�n deras land, utan blott trygga Sverges besittningar och polska folkets fri- och r�ttigheter, m.m. I samma anda f�rfattades och kringsspriddes n�gra smygskrifter, f�r det mesta af Olof Hermelin, hvars snille, fyndighet och skickliga penna gjorde dem mycket l�sta.
Det gav mig ocks� sk�l att dr�ja kvar i landet, bes�tta det och l�ta min arm� leva p� polackernas bekostnad."	Ocks� lyckades det Karl att p� detta s�tt h�lla polackerna i ett st�ndigt vacklande mellan krig och fred; s� han sjelf � ena sidan icke oroades af n�gra deras st�rre troppsamlingar; och � andra sidan hade i �tskilliga deras sm�rre str�ft�g ett slags sk�l, f�r att bes�tta deras land och lefva p� deras bekostnad.

Torrare, kortare och omstuvat - men i grunden samma text.

Sidan 253: Det beslutas att arm�n m�ste leva p� polackernas bekostnad.

Brunner (2005), s. 253	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 219
"Fr�n Sverige kom klagom�l �ver n�d och penningbrist.	"Klagom�l �fver n�d och penningebrist i Sverge ledde konungen p� den tanken
Som l�ttnad f�r f�derneslandet besl�ts d�rf�r att h�rens behov helt och h�llet m�ste fyllas p� polackernas bekostnad.	att till l�ttnad f�r f�derneslandet fylla h�rens behof, s� vidt m�jligt var, p� polackernas bekostnad.
	Han tyckte sig ock ber�ttigad dertill, sedan dessa med �tta tusen man hade i besagde strid underst�dt August.
Penningg�rderna m�ngdubblades, likas� de f�rr�d av foder och livsmedel som utkr�vdes."	Penninggerderna blefvo derf�re �kade, m�ngdubblade; liksom de f�rr�d af foder och lifsmedel, som utkr�fdes."

Sidan 253: Gyllenstierna anl�nder (18-19/8 1702)

Med Gyllenstierna f�ljde de 5 indelta infanteriregementen som n�mns h�r samt Mellins pommerska. De kavalleriregementen som medf�ljde var Norra Sk�nska (Ridderheim), Bremiska (C. G. Horn) och Pommerska (Mellin). Till detta ska l�ggas Bremiska dragonregementet (Krassow), se v. Rosen, del I, s. 64.

Brunner har allts� bommat en smula. Men han har en god l�rom�stare - Frans G. Bengtsson.

Sidan 254: Karl XII v�ntar generalmajor Maidel med Adelsfanan, Nylands kavalleri, Upplands trem�nningsdragoner och Sk�nska st�nddragonerna - totalt 25 000 man.

4 regementen om totalt 25 000 man, det var sannerligen inte illa. Det som sp�kar h�r m�ste vara n�gon uppgift om svenska arm�ns styrka efter Maidels f�rv�ntade ankomst, f�rmodligen fr�n Karl XII:s levnad. De regementen som Maidel medf�rde var Adelsfanan, Sk�nska st�nddragonerna, 3 kompanier ur Livgardet, Kruses trem�nningsregemente till h�st och Nylands kavalleriregemente. D�rtill kom en del rekryter samt en del tillfrisknade s�rade och sjuka, se v. Rosen I, s. 79. Totalt torde det ha handlat om ca 6 000 man.

N�gra "trem�nningsdragoner" fanns det allts� heller inte.

Sidan 254: Gyllenstierna f�r upplysningsvis veta att knektarna ska passa sig f�r k�ta fruntimmer, badning och annat rysligt.

Just detta �r onekligen en smula komiskt. H�r har Brunner st�llt samman uppgifter som Frans G. Bengtsson refererar p� en och samma sida, just i detta sammanhang, ur flera olika k�llor. Badf�rbudet �r fr�n Coyets journal och de k�ta fruntimren �r ur ett av St�lhammars brev. Nu �r det emellertid s� att St�lhammar i det h�r l�get befann sig i Kalmar, d�r han m�h�nda inte hade samma problem. Sina bekymmer framf�rde han i sj�lva verket i ett brev till hustrun av den 4/8 1705, se Karolinska krigares dagb�cker VII, s. 99. Det �r f�ngslande att fundera �ver vilka konsekvenser Frans G. Bengtsson poetiska sammans�ttning har medf�rt. T�nk om han ist�llet hade lagt in ett avsnitt om olovlig �ppelpallning och f�rbud mot nedskr�pning.

Brunner (2005), s. 254

Bengtsson, Frans G., Karl XII:s levnad : till utt�get ur Sachsen. - Stockholm, 1935. - S. 273-274

"Jag l�t honom upplysningsvis ta del av en skrivelse: Sv�ra sjukdomar hade inrotat sig i l�gret i Krakow d�r var fj�rde man hade blivit d�d i hetsig feber.

Uniformerna skulle h�llas rena och snygga, men badning var str�ngeligen f�rbjudet. P�f�ljden var dubbelt gatlopp.

Det r�dde f�rbud mot att dricka r�tt vatten direkt ur floden. Vattnet skulle f�rst kokas. D�refter m�ste en kanna renande br�nnvin isl�s var tunna.

M�nga f�rsatte sig �ven ur stridbart skick av fransosen varf�r manskapet varnas f�r de k�ta fruntimren som i �verfl�d str�k kring l�gren."

"I regementsorderna, kopierade av Coyet, f�rst�ndigas bussarna att h�lla sig och sina uniformer rena och snygga, och tv�ttning uppmuntras; d�remot f�rbjudes badning upprepade g�nger, efter ankomsten till polskt omr�de, vid p�f�ljd av dubbelt gatlopp - ovisst om p� grund av stor drunkningsrisk i ok�nda vattendrag eller f�rmodad allm�n h�lsov�dlighet -, och f�rt�randet av honung under marschen genom det birika Lithauen medf�r 10 par sp�n. Mera l�ttf�rst�eligt �r ett f�rbud mot att dricka 'r�tt vatten'; det skall - som en tillf�llig �tg�rd vid florerande sjuklighet - f�rst kokas och d�refter g�ras mer njutbart f�rmedelst isl�endet av en kanna br�nnvin i varje tunna...."

"och Jon St�lhammar p� Sm�l�nningarna uppeh�ller sig stundom framdeles, i breven hem till sin fru, vid den allm�nna goda h�lsan i arm�n, 's� n�r som p� dem' (en kanske ej alldeles oviktig reservation) ' som b�ra fav�rer' - fransoser, goutte militaire och annat trevligt - 'av det vackra k�ta fruntimret som h�r till �verfl�dighet finns."

Sidan 254: H�rledningen s�rjer inte hertigen, man f�rbannar honom f�r att han lockat in kungen i danska kriget.

Nu var ju inte det kriget egentligen ett krig mot Danmark utan ett ingripande som garantimakt f�r f�rdraget i Altona. Det kriget tog dessutom slut mycket raskt.

Brunner (2005), s. 254	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 213
"Hertigen s�rjdes av ingen. Tv�rtom l�t h�rledningen mig f�rst� att man f�rbannade honom. Det var han som lockat mig i danska kriget.	"Man f�rbannade hertigen av Holstein, som f�rst lockat konungen i danska kriget..."

Sidan 254: Stenbock, Horn, Rehnsk�ld och Piper l�ngtar efter ett slut p� kriget.

Piper �r fullt m�jligt, likas� Stenbock. D�remot f�refaller Rehnski�ld ha st�tt kungen, se Jonasson s. 85. Horn var en f�rsiktig herre, som s�kert g�rna ville ha fred, men nog undvek att yttra sig s�rskilt mycket i politiska fr�gor, se Grauers, S., Arvid Bernhard Horn, s. 43 f.

Sidan 254: Thingvall h�ller fredspredikan och d�r kort d�rp�.

Thingwalls predikan n�mns i Cederhielms dagbok f�r 31/8 1702. Thingwall dog i Sandomierz den 13 december 1702.

Sidan 255: Hela h�ren l�ngtar efter att f� l�mna Polen.

Brunner (2005), s. 254	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 213
"Dessa underr�ttelser harmade mina krigsm�n.	"Detta harmade krigsm�nnen,
Det harmade livl�ndarna i mina led att deras v�nner och br�der offrade sitt blod s� �ndam�lsl�st och mot en vida �verl�gsen fiende.	att deras v�nner och br�der skulle uts�ttas f�r en s� sv�r och ojemn strid och offra sitt �dla blod p� s� �ndam�lsl�st s�tt; och ej minst, att detta skedde mot en fiende, som icke visste v�rdera hj�ltemodet, utan p� det ohyggligaste s�tt handterade de f�ngna svenskarna.
Jag f�rstod s�rskilt dessa livl�ndska s�ner vars gods sk�vlades medan de sysslol�st tj�nstgjorde i Krakow under min fana.	En stor del af Lifflands sk�flade gods tillh�rde ock s�dane sl�gter, hvilkas s�ner eller v�nner tjenstgjorde under Karls fanor i n�rvarande polska krig."
	...
Hela h�ren l�ngtade efter att f� l�mna Polen och v�nda sig mot ryssarna.	"Hela h�ren l�ngtade efter att f� lemna Polen och angripa ryssarna.
	Vid ett krigsr�d blef denna �nskan p� generalernas v�gnar framst�lld.
Min heder, mitt samvete, mitt rikes trygghet, mitt l�fte inf�r Herren till�t mig dock inte att bifalla deras �nskningar att erbjuda August underhandlingar."	Men Karl svarade genast: min heder, mitt samvete och mitt rikes trygghet till�ta mig icke att bifalla era �nskningar."

F�r sistn�mnda citat anges ett franskt diplomatbrev fr�n den 6 januari 1703 som k�lla. Vilken fransk diplomat det r�r sig om anges inte, ej heller n�r detta krigsr�d skulle ha �gt rum.

Sidan 255: Kungen drabbas av tvivel och �r bet�nkt p� att erbjuda tsaren fred och Patkul f�rsoning. (5/9 1702)

Detta �r den s.k. aff�ren Ketten, se Erdmann, Y., Der livl�ndische Staatsmann Johan Reinhold von Patkul, s. 148 ff. I mitten av oktober 1702 skrev Ketten, prins Jabob Sobieskis biktfader, till en av Patkuls bekanta och ville efterh�ra tsar Peters inst�llning till prinsarna Sobieski. Ketten antydde ocks� att det nog skulle g� att ordna amnesti �t Patkul, f�rst�s underf�rst�tt att denne ordnade fram ett positivt besked fr�n tsaren. Patkul blev eld och l�gor och ville g�rna tr�ffa Ketten. Ketten svarade att man hade erfarit att Patkul numera inte litade p� August II och Karl XII hade d�rf�r instruerat Jakob Sobieski att framf�ra f�ljande prop�: Om Patkul kunde f�rm� tsaren till separatfred eller �tminstone till inst�llning av fientligheterna skulle Karl XII ge Patkul amnesti och dessutom visa honom s�rskild n�d. Patkul f�rklarade sig redo att sammantr�ffa med Ketten, han var inte op�verkad av vad han h�rt om ryssarnas framfart i Baltikum. Det kom ocks� till en konferens i Wien mellan Ketten och Patkul, m�jligen ocks� med prins Jakob n�rvarande. Det hela rann dock ut i intet.

Att Karl XII skulle ha haft n�got med saken att g�ra ter sig som utomordentligt osannolikt. Jakob Sobieski skrev 17/10 1702 ett brev till Piper d�r han fiskade i liknande vatten. Karl XII borde koncentrera sig p� att avs�tta August. D�rf�r borde han sluta fred med tsaren och f�rbund med Preussen. Sedan borde han placera en v�nligt sinnad herre p� Polens tron, �verv�ga ett gifterm�l med en �sterrikisk �rkehertiginna och g�ra sig till skiljedomare �ver krig och fred i Europa. F�r att locka tsaren skulle man kunna f�resl� ett gifterm�l mellan dennes son och Sobieskis dotter. I sitt svar meddelade Piper bl.a. att n�gra f�rhandlingar med tsaren inte var att t�nka p�, se Jonasson s. 141-142.

Sidan 255-256: Krakow brinner, tusende m�nniskor br�nns upp.

S�v�l Adlerfelt som Cederhielm (Karolinska f�rbundets �rsbok 1925, s. 90) �r eniga om att det som brann var slottet. Cederhielm s�ger att 30 polacker krossades av en nedfallande mur. Wisocki-Hochmuth (Karolinska krigares dagb�cker II, s. 171) n�mner ocks� branden i sin dagbok och ber�ttar att 18 polacker och 2 katolska pr�ster omkom. "Kr�ningsort" �r Adlerfelts uttryck, n�got som m�ste ses mot bakgrund av att katedralen ligger i omedelbar anslutning till slottet.

Sidan 256: Republikens ambassad�r Morstein anl�nder.

Detta �r felaktigt. En beskickningssekreterare anl�nde f�rvisso den 19 september, men fick till svar den 23/9 att Karl XII f�rst ville veta varf�r kronarm�n upptr�tt p� Augusts sida vid Klisz�w. Ville republiken ha fred borde den f�rst ta avst�nd fr�n dem som st�rt freden. Morstein togs aldrig emot, se Jonasson, s. 91 ff.

Sedan �r det f�rst�s betecknande att s�ndebudet heter "Morstein" h�r, men "Morsjtyn" p� sidan 280. Det �r inte l�tt att h�lla reda p� personerna n�r man inte kan speciellt mycket om �mnet utan bara plockar uppgifter fr�n olika h�ll. Ett annat �nnu b�ttre exempel �r detta:

sidan 394 "�verste Karl Gustav H�rd",

sidan 396 "riksr�det greve H�rd",

sidan 454 "drabantl�jtnanten Karl H�rd"

sidan 502 �verste "Karl Gustav H�rd",

sidan 536 "chefen f�r drabantk�ren, Gustav H�rd fr�n Fogel�s"

sidan 537 "Hans Excellens greve H�rd"

Samme man hela tiden. Riksr�d blev han f.�. f�rst 1727 - och greve 1731. Karl XII var uppenbarligen synsk.

Sidan 257: Karl XII l�ter f�rst sig b�ras in i staden, men d�r luktar det f�rf�rligt av br�nda kroppar varf�r han b�rs tillbaka till l�gret. P� tredje dagen b�rs han till ett hus i f�rstaden.

Adlerfelt ber�ttar att kungen bars till ett hus i f�rstaden redan samma dag som benbrottet (den 20 september). D�r stannade han sedan till man l�mnade staden den 2 oktober. Och som n�mnts ovan var det endast delar av slottet som hade brunnit, inte sj�lva staden Krakow.

Sidan 257: Det l�ses Martialis.

Brunner (2005), s. 257	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 217
"�ver hela Europa ber�ttades snart bekymrat om den unge nordiske hj�lten som hejdats i sitt heliga krig. Man l�ste om mig verser p� latin av Martialis. Emellertid spred ov�nner ut l�gnen att Hans Majest�t Carolus Rex var alldeles d�d."	"Emellertid fortfor blodet l�nge att flyta och �fver hela Europa ber�ttades den unge nordiske hjeltens d�d, och man l�mpade redan p� honom Martialis vers..."

Sidan 257: Kungen l�ter som svar p� fientlig propaganda utsprida att August �r svag av kr�ftan och lider av franska sjukan.

Detta kommer fr�n Jon St�lhammars brev av den 27 maj 1705, se Karolinska krigares dagb�cker VIII, s. 97. Inte s� relevant f�r h�sten 1702.

Sidan 257: Karl XII b�rs i en s�ng av 48 gardister.

Wisocki-Hochmuth s�ger att det var 32 som byttes om. Nils Frisk, Sperling och Kagg s�ger att det var 24 man som gjorde det. F�r detta, se Kungl. Svea Livgardes historia IV, s. 417.

(Under arbete)

� Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: 2006-09-10